Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På fackliga härjartåg - 40. Fru Kata skildrar sin första resa genom lappriket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Kata skildrar sin första resa genom lappriket
talade ”proviantförrådet”. Järnvägsstyrelsen hade nämligen
ingått kontrakt med en handlande från Gällivara och
tillförsäkrat honom envälde däruppe i ödemarken. Detta försök att
införa trucksystemet även bland statens järnvägsbyggare
mottogs med storm av ovilja och protester från såväl
järnvägsarbe-tarna själva som nybyggarfolket, och man lyckades få
kontraktet upphävt, dock först efter många heta duster och sedan
handlanden vid flera tillfällen efteråt genom oförskämda priser
och ohyggligt underhaltiga och skämda varor retat folket till
det yttersta. Dessutom såg man en del av bolagets
arbetarbaracker och en oändlig massa små träkåkar av uslaste slag,
som buro skyltar med inskrifter ”Rum för resande”, ”Bageri”,
”Matservering”, ”Kafé” o. s. v.
Som vi hade cirka 2 km. att gå, innan vi kommo till L. J.
Janssons nybygge, gåvo vi oss ej tid att stanna något därnere,
utan bröto genast upp. Vägen var vacker, björkar och pilar
samt enris syntes överallt där vi gingo, här och var stodo
byggnader, nätta och prydliga, vittnande om hur man häruppe i
yttersta norden strävar efter att få bygga och bo på fri och
egen grund och under eget tak — trots både bolagsvälde och
mannamån från statens sida. Ja, förunderliga äro rättvisans
vägar här i norden 1 Det rika Kirunabolaget har genom
märkliga överenskommelser med länets f. d. hövding, den alltid
bo-lagsvänlige landshövding Husberg, tillvällat sig ofantliga
jordområden, välbelägna för arbetarbostäders uppförande och all
handel och vandel, som tänkas kan och därtill så belägna, att
de hart när omöjliggör för en fri och självständig befolkning
att kunna bygga och bo i Kiruna. Med dessa tankar i mitt
huvud vandrade jag vägen fram, under tiden gingo vi förbi
kyrkan; sjukhuset och skolan passerades även, och slutligen
voro vi framme. Vi välkomnades på det hjärtligaste av L. J.
Jansson och hans familj och fingo vila ut litet. Hans byggnad
ligger längst bort, nedanför Luossavaras fjällsluttningar, och
ännu högre upp syntes ett tämligen rymligt hus, vars skylt
utvisade, att där fanns ”rum för resande och matservering”. L.
— 267 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
