Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mot dogmkyrkan - 44. Leo Tolstoys läror - 45. Kan en kristen vara socialist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kampen mot dogmkyrkan
på sin publik. Hon skakar den, rycker den med sig. Hon
visade icke massorna de jämnaste och säkraste vägarna till målet.
Det förmådde hon icke. Ty hon hade själv blott obanade stigar
i den snårigaste och stenigaste mark att gå. Men hon röjde
och bröt. Och detta var hennes stora mission.
Liksom Danko i Gorkis novell bar hon under sitt
röjningsarbete i mörkret sitt brinnande hjärta såsom en fackla
framför skarorna, och hon tänkte aldrig på något annat än att
facklan icke skulle slockna. Till en ur marxistisk synpunkt
kritisk granskning av tolstoyanismen hade hon icke tid och
sannolikt icke heller lust.
Fyrtiofemte kapitlet.
Kan en kristen vara socialist?
Kata Dalström omfattade med verklig lidelse proletariatets
frigörelse och socialismen. Att förkunna socialismen var för
henne helg och söndag. Hon gick till detta sitt värv med
samma hänförelse, som fordomdags en apostel gick ut att
omvända hedningar. Hon väjde icke för något motstånd, alla
hinder skulle besegras. Ett av de värsta hinder, som mötte
den framträdande socialistiska rörelsen var massornas egen
okunnighet om och deras fördomar mot socialismen. Den
borgerliga pressen, allehanda överklassens organisationer till
arbetarrörelsens bekämpande, präster, predikanter och lärare
utmålade den socialistiska rörelsen och det socialdemokratiska
partiet som icke blott penningens, tronens och fosterlandets,
utan även Guds fiender, såsom ateister och helgerånare,
djävulens utskickade. Svenskarna äro måhända icke mer religiösa
än andra folk, men med Vår herre vilja de icke vara ovänner.
Både statskyrka, frikyrkor och sekter av allehanda slag ha ännu
och hade särskilt på den tid, då arbetarrörelsen skapades i
— 296 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
