Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturella strävanden och insatser - 58. ”Boken är starkare än svärdet och farligare än hötjugorna”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Boken är starkare än svärdet och farligare än hötjugorna.”
bergslag vuxen, i svensk proletärvärld inslungad originell och
robust gralfigur. Gral sökte hon, denna på en gång
manhaf-tiga och drömmande upprorsande.
Gral är allt varandes hopp och hugsvalan,
Gral är juvelen med underligt sken,
Siad är Gral av Sibyllan och Valan,
Gral är de vises sten.
Denna svenska bergslagsmora i storstövlar och
vargskinns-päls — sådan tedde hon sig icke sällan — sökte de vises sten i
Vedasånger och Salomos predikare, i evangelier och gnostikcrs
pergamenter, hos kommunistiska vederdöpare och Goethes
Faust, hos Leo Tolstoy och Karl Marx; och satt hon vid
kolarnas milor i skogens djup eller hos en flock väverskor i
Mark eller hon stod mitt bland sina rallare ute i ödemarken,
så kunde hon rätt som det var börja gräva i sin ”giftpåse”,
en gammal sliten kappsäck fylld med socialistisk litteratur, och
från botten fiska upp en illa medfaren diktsamling av någon
av sina älsklingsskalder och läsa om Faust eller Gral eller
Konung Salomo eller Prins Siddhartha för de gåtfullt lyssnande
proletärerna.
Av yngre svenska författare skattade hon högst Dan
Andersson, kolaren som blev skald, som hon själv kände och hjälpte
och som hon hyste en stor tillgivenhet för.
Bland utländska författare kände hon — utom de stora förut
nämnda — en särskild dragning till Ibsen, Hauptman, Gorki,
Zola, Hamsun, Heine, Maeterlinck och Tagore. Om dessa tre
sistnämnda höll hon några av sina bästa och intressantaste
litterära föreläsningar, vilka hon liksom sina konst- och teosofiska
föreläsningar i regel förläde till strax efter de offentliga
politiska, fackliga eller antiklerikala föredragen alldeles som Hinke
Bergegren på samma sätt förläde sina dramatiska recitationer.
Utom de förut nämnda räknar hon till sina författare Byron,
Milton, Shelley, Swinburne samt Dante och Petrarca, vidare
— 409 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
