Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under krigets åskor och revolutionernas stormar - 64. Krig mot kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under krigets åskor och revolutionernas stormar
En gång sporde henne en vän vad hon skulle ha gjort, om
hon varit en tysk socialdemokrat. Vad jag skulle ha gjort
vet jag icke, men jag skulle vid det här laget ha varit skjuten
eller sitta i fängelse, svarade hon allvarligt med mörk glans i
ögat. Hon skröt icke. Hon menade vad hon sade. Hon
hyste aldrig fruktan vare sig för döden, vanäran i officiell me-
”Gott strafe England.”
Kaisern i karikatyr av E. Lange.
ning eller människodom. Och till fängelset för ”sakens”, för
”idéns”, för ”rörelsens” skull längtade hon mer än en gång.
Kata Dalström ställde sig icke neutral mellan de stridande.
Hon kunde överhuvud aldrig vara ”neutral”, därtill var hon
för mycket temperament, känsla och blod. I krigets början tog
hon avgjort parti för ententen. I en enquéte om sympatierna i
kriget svarade hon: ”Jag står på ententens sida — av det
skälet att jag mer än allt annat fruktar den råa preussaranda,
som under nära ett halvsekel hållit det tyska folket bundet
under den järnhårda, brutala militarismens hand och tvungit hela
Europa att offra åt belätet av järn och blod.” I kaiserns
Tyskland såg Kata Dalström en barbarstat bakom en mask av
civilisation. I tsarens Ryssland en barbarstat utan denna mask
— 436 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
