Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kata Dalströms personlighet och betydelse - 72. Aforismer till Katas porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aforismer till Katas porträtt
för icke, sade jag, för mig är Sundin icke någon straffånge
utan en vän och kamrat och hade vi kunnat, skulle vi
sannerligen icke ansett en dyrbar juvelring för god åt honom. Jag
får nu be Er lämna fångarna detta med eller utan hälsning, de
veta nog varifrån den kommer och låt dessa rosor följa med.
Det här, sade Bring, förstår jag ingenting utav, detta har
aldrig hänt mig och jag vet icke hur jag skall göra. Sandler sade:
Ja, för oss är icke Sundin och Stålarna några förbrytare, vi
anse dem alltid för kamrater, hur många år de än är borta.
Och jag tilläde: Ja, vi få nu börja pröva de ryska
förhållandena. Olov Sundström är dömd till 1 år. Ja, var är han nu?
sporde Bring, jag var studentkamrat med honom på kursen.
Jaså, sade jag, var Ni studentkamrat med honom på kursen, då
var Ni också studentkamrat med mina flickor, ty de gick där.
Han tittade häpen på mig. Han kände dem och han blev som
förvandlad. Jag lirkade med honom och sade: Jag begär inte
att själv få gå in till fångarna, men låt Sandler göra det. Han
svarade: Jag vet sannerligen icke vad jag skall göra. Men vill
Ni inte bese fängelset, så skall jag visa det, men Ni får inte
tala med fångarna. Nej, sade jag, det vill jag inte, det har
kamraterna ingen glädje av. Men jag ber Er, låt Sandler komma
in och jag skall genast gå min väg, till och med utom murarna,
om Ni vill. Så tog jag farväl, spelet var vunnet, efter en dryg
timmes parlamenterande. Sandler kom in och fångarna fingo
sina gåvor. Sandler sade, att Sundins första fråga var: Var
är Kata? Och när han fick ringen och läste orden ’Mod och
lugn’, sade han: det är just de ord jag sagt till mig själv.”
Denna skildring ger en äkta bild av Kata Dalströms karaktär,
hennes sega uthållighet och orubbliga fasthet. Liksom av
hennes hjärtelag.
Slutligen får man icke, då man skall ge en
sammanfattande bild av Kata Dalström, glömma hennes goda, trofasta
hjärta. Den idé, den person, den klass hon skänkt sitt
förtroende, svek hon aldrig. I nöd och lust, i med- och motgång —
sak samma, falla kunde hon, men aldrig svika. Här möta vi
— 563 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
