- Project Runeberg -  Barndomsvänner. Ett nutidsöde. Del 1-2 /
11

(1886) [MARC] Author: Karl August Tavaststjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gång spritter Ben till der han står i gungflyn, tar ett
par försigtiga steg närmare och sjunker ånyo ner i den
mjuka mossen så vattnet porlar om stöflarna. Solen
baddar redan hett i morgonlugnet, Ben svettas i sin
tillknäpta rock och blir allt otåligare. Ty familjerådet
inne i vassen har slutat och de unga andherrarna ha
tystnat; — mamma har fått dem öfvertalade att i lugn
vänta tills de porlande stegen aflägsnat sig eller
kommit dem alldeles in på lifvet och då skulle de inte
flyga upp, nej för all del inte flyga upp, — utan tvärtom
trycka sig ner i vattnet så lågt som möjligt och kila
af längre in i vassen utan att ett ögonblick försöka
lemna den... det skulle de också vara så goda och
noga akta sig för, om de skulle bli än så
uppskrämda! Och andmamma slutade med en tacksam blick
längs sin breda näbb upp mot himmeln mellan de
tjocka vasstråna, för att det inte på samma gång som
de porlande stegen, hördes något flåsande och
springande i vattnet, ty då hade de ohjelpligen måst ge
sig ut på sjön eller flyga upp, — eljes skulle den
obarmhertiga hundrackan knipit hufvudet af dem
allihop. Så höllo de sig alldeles stilla, tryckta tätt till
hvarandra i spänd väntan och aktade noga att icke
komma vasstråna att röras. Svårt var det för de unga
att hålla sig från snatter, isynnerhet när de som voro
bakom kittlade med näbben dem framför under
fjädrarna, så de höllo på att kikna af idel
uppsluppenhet midt i faran. Men andmamma rätade ut sig, såg
strängt på dem, och lät det två gånger klucka ogillande
i halsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katbarnd/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free