Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när han såg igen Sigrid Walborg efter sommarlofvet.
Under att hon aldrig förut gjort något intryck på
honom!
Nu revolterade hon stackars Ben fullkomligt blott
genom sin frimodighet att blicka honom rakt in i
ögonen, medan hon sjelf såg helt blyg ut öfver sin
egen djerfhet.
Hon hade utvecklats ofantligt sedan han senast
såg henne i vår. Eller hade inte han observerat henne
förut? Alltnog, Ben bar hem efter sitt första möte den
hösten med Sigrid Walborg en känsla af att aldrig i
verlden ha träffat på någonting mera tjusande och
härligt. Hennes klarblå, frimodiga ögon lyste för
honom hvarje gång han slöt sina och hennes blyga
hållning inför honom, smickrade hans sjelfkänsla ofantligt.
Det första han gjorde följande dag i skolan var
att taga afsides sin vän Syberg under
morgonbönen och anförtro honom att han, Benjamin Thomén,
var kär.
— I hvem?
Nå ja, det skulle Syberg få veta sen. Så kom
salmen och afbröt all vidare förtrolighet dem emellan.
Men när middagstimmen slog, väntade Ben fåfängt att
Syberg skulle komma för att få vidare besked.
Syberg den stymparen, hade alldeles glömt att Benjamin
Thomén var kär.
Ute på gatan fick Ben fatt i honom och de hade
samma väg hem, hvilket också var största skälet till
att de två blifvit vänner.
— Syberg, mins du hvad jag sade dig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
