Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
son var en duktig pojke, full med glada streck och det
fägnade honom i grunden att Ben var så rask.
En qväll, när hela Bens falska ställning såväl
till kamraterna som till familjen hade plågat honom
mer än vanligt, beslöt han att bedja fadren om att få
lemna skolan. Redan i morgon skulle det ske.
Men i morgon blef han igen snäll och
undergifven, tog sina böcker, gick till skolan och var
nedslagen som vanligt vid pianot i skymningen. Ändtligen
en dag fattade han mod.
— Pappa, — det går inte längre för mig i skolan —
— Hvad säger du —?
— Att jag inte kan läsa mera som förut, det
går inte.
— Hvad går inte?
— Mina lexor —
— Jaså. — Fadren stoppade händerna i
byxfickorna och tog an sin sarkastiska min. Det var
sådan Ben fruktade honom allra mest.
— Jaså, — att gunstig herrn nu tycker han läst
nog —! Nå — hvad tänker du nu företa dig? frågade
han med en ironisk suck.
Men Ben blef retad.
— Jag far till sjös —
— Mjukaste tjenare! lät det gäckande. — Adjö då
— lycka till! Fadren räckte honom sin hand.
Ben såg hånet för tydligt. Han sjöd af vrede.
Allt det som legat öfver honom sedan långa månader,
trängde på honom ursinnigt och han var färdig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
