Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Talltrasten var redan kommen och näktergalen. Långt
borta på andra sidan viken i strandsnåren tog han ensam
vid, när qvartetten slutat, och fylde vårqvällen med
ett jubel utan like, underbart svärmiskt som de ungas
egna sinnen.
Då kunde Ben ej hålla sig längre, han sprang
upp på en sten med glaset i hand och improviserade
någonting på hexameter, men det öfverväldigade
honom sjelf till den grad, att han för tårarna som
stockades honom i halsen måste afbryta, drogs under
jubel ned från sin sten och bars omkring af de andra.
När han fick fast mark under fötterna igen, tömde han,
för upprörd att säga någonting, sitt glas och slungade
det långt ut i sjön. Sju andra följde som på
kommando. Stämningen, som han icke kunde återgifva.
tog sin hämd på glasen. — Man måste sedermera dricka
sin toddy gemensamt ur två koppar, och de blefvo
många gånger tömda och fylda ånyo, medan fjärden
norrut bytte färg med himlen ofvanför, först lätt
gulröd, sedan allt blankare stålgrå och alarna tecknade
sig mörka mot natthimlen rundtomkring, men nere i
sjön stodo de på hufvudet.
Senare på qvällen fick Ben tag i sin gamla
förtrogna vän Syberg, som sjöng bas. Han förde honom
afsides ner till stranden der de satte sig på stenarna
och sågo en lång stund stumma ut öfver det stålblanka
vattnet till udden, der näktergalen just tömde sig i en
svindlande drill. Slutligen kröp det fram, att Sigrid
Walborg skulle bort... på långa, långa tider. — Borde
de inte hålla serenad för henne i natt —? Serenad —?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
