Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Välkommen hem, fröken Walborg!
Fröken Walborg var nådig nog att le helt
vänligt mot Bens studentmössa och presenterade de båda
främmande för sin väninna från pensionen, fröken
Elmberg. Men stora bror Gustaf ansåg sig redan ha
fyllt all pligt emot sina gäster och petade en stund
med sin käpp i sanden, men när det såg ut att intet
samtal bli af, rätade han ut sig och gick bort i det
han sade:
— Nå, — kyss nu då hvarandra åtminstone!
Det var ett godt tillfälle att falla in med ett
skratt och alla gjorde det samvetsgrannt, vännen
Syberg en stund längre och grundligare än de andra.
När de sågo på hvarandra blef det Ben, som var
mest generad för hans skämt, men han försökte taga
mod till sig, famlade tafatt efter Sigrid Walborg för
att se oblyg ut och sade:
— Vi ska försöka det då —
Sigrid Walborg var ej ens rädd för Bens plumpa
försök till ledighet, hon såg ett ögonblick skyggt på
honom och vände sig sedan bort med ett litet löje.
Han såg verkligen för brydd ut, stackaren. Och der
stod han nu igen ohjelpligt strandad mot sina egna
tölpiga försök och vågade knapt se på Sigrid. Han
föll så helt och hållet ur sin roll af kavaljer, hvilken
han begynt så storartadt, att han ingenting svarade
fröken Elmberg, när hon frågade honom om han kände
herrskapet Hjort i staden, med hvilka hon var slägt.
Fröken Elmberg var en nervös och fin
Helsingforsdam, som varit med på skridskoklubben sen sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
