Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värst af alla voro stora bror Gustaf, fröken Elmberg
och småbarnen.
Sigrid såg kanske en smula brydd ut, men det
var icke mycket. Och då måste Ben taga sitt parti
och bjuda till att skratta med. Hest lät det och
tvunget, men det gick likväl. Han vågade icke se upp
för att icke visa sin sorgliga min midt under skrattet,
men när han engång af misstag kom att se på fröken
Elmberg, föll hon i en formlig skrattparoxysm.
Det var nu hennes uppfattning af sällskapstakt,
som hennes dyra uppfostran i Lausanne gett henne.
— Och nu skall ni sjunga en Glunt efter maten,
proponerade stora bror Gustaf när man stigit upp
och fröken Elmberg hemtade sig i en vrå efter
skrattet med näsduken för munnen och ögonen fulla af
tårar.
Vännen Syberg var genast med om det, men Ben
tvekade en lång stund. Hans första ingifvelse var
att neka bestämdt, men så insåg han att det kanske
var det enda medlet för honom att dra sig med
heder ur spelet. Och han lofvade göra det om en stund.
Så knyckte han vännen Syberg tyst i rocken och
hviskade åt honom, att de skulle fara bort strax som
de sjungit, ty hästen kunde ej vänta på dem så länge.
Syberg såg förvånad ut, han hade alls ej tänkt
på en så snar afresa, ty när man engång kommit ut
till landet, brukade man stanna der längre. De hade
dock icke kommit öfverens förut om afresan, så att
det kanske hade varit Bens mening ända från början.
Och han nickade jakande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
