Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Tror lilla Anna att han bjuder upp mig,
jollrade hon med den lilla — nej, lilla Anna tror det
lika litet som jag sjelf, — lilla Anna tror inte det
alls... inte alls!
— Inte alls! ... jollrade lilla Arina efter henne.
Hon tittade ut i detsamma på termometern och
mellan rutans isblommor såg hon någon gå på gatan
utanför. I ett nu steg hon upp, satte lilla Anna
ifrån sig och försökte se efter den gående genom att
pressa kinden mot rutan. En aning hade smugit sig
i henne — nej, hon var för löjlig — fy så löjlig...
ett riktigt sjåp var hon! Hon hade knapt hunnit
sätta sig tillrätta i gungstolen igen, innan det ringde
på tamburklockan och blodet for henne åt hjertat.
Barnflickan sändes att öppna.
Hon kom strax igen med ett budskap att en
ung herre, som hon någongång förut sett men inte
kände till namnet, frågade efter fröken Sigrid.
— Är det herr... höll det på att undslippa
Sigrid, men i sista ögonblicket sväljde hon ner namnet,
gaf lilla Anna åt barnflickan, strök sin klädning slät
framtill, jemkade sina manschetter och gick ut. I
förmaket stannade hon och såg sig i spegeln, — hon
var som hon borde.
I salen stod vännen Syberg och bockade vid
tamburdörren.
— Var god stig fram, bad Sigrid ganska lätt om
hjertat.
Syberg kom fram med sin mössa hopkramad i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
