Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sigrid hade hemtat sig från sin första
öfverraskning. Hon bjöd Ben att taga plats, men han blef
stående och sade fram sin anhållan om att hon skulle
åka med honom på slädpartiet om Trettondag —
— Tackar, jag är bjuden redan.
— Bjuden —? Åh så ledsamt!
— För tjugu minuter sedan var herr Syberg här,
tillade hon likasom urskuldande. —
— Det var mig en skojare att inte nämna om det
för mig. Jaså, för sent således, tillade Ben likgiltigare,
nästan litet vårdslöst, — nå, bättre lycka nästa gång.
Sigrid Walborg kände icke igen den tafatta
gulnäbben från i sommar. Hon hade nog hört talas om
Bens stora lycka som sångare, men kunde verkligen
en enda termin i Helsingfors förändra honom så?
Ben såg hennes tankar så klart som om de varit
hans egna.
— Jo, fröken Walborg, ni var stygg mot mig
senast, sade han.
— Åh, — det var ert eget fel helt och hållet —
— Säg inte så, invände Ben, — man är inte
alltid sin egen herre.
Hans tonfall lät så sorgset att Sigrid såg upp
ett ögonblick och mötte ett par beslöjade, innerligt
talande ögon. Hon vågade icke se upp igen, kände
blott hur bloden steg henne åt kinderna under den
blicken och när Ben icke gjorde något försök att bryta
tystnaden steg hon upp, sprang ut och kom om ett
ögonblick igen med lilla Anna, som skrikit i rummet
bredvid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
