Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fadrens förtroende. Han ropade på en hyrkusk och så
bar det af.
I fullt språng ned från hyrkuskdroschkan och fyra
trappor upp i ett stenhus på Skatudden. Der ringde
han på häftigt. Andtruten trängde han sig in förbi
en tjenstejungfru och frågade om herr Schnecken var
hemma.
— Jag måste omsätta min vexel öfver sommaren.
Ben stod vårdslöst och jemkade sin hvita mössa ur
pannan utan att bry sig om att taga den riktigt af.
— Jaså, jaha — men räntan skall betalas på
förhand. — Åttahundra mark på fem månader — inte så?
— Jo.
— Åttahundra på fem månader gör... ja af
studenter skall jag ta bara hundra mark. — Förfaller den
första Oktober —
Ben räckte honom sin ena sedel utan att protestera,
han var glad öfver att så lätt slippa från hela saken.
Han måste skrifva ut en ny accept och fick sin
gamla förfallna igen; — den hade legat obetalad två
veckor öfver förfallodagen. Men det var antagen sed
att aldrig betala judevexlar i tid. Utan ett ord skref
han sitt namn på snedden och när han betalat in
sin hundramarkssedel, gjorde herr Schnecken inga
miner. Det var knapt att Ben sade honom adjö när
han gick. Så var det antagna sättet. Nedanför
ingången väntade hyrkusken och Ben satte sig upp i
den. Kör till Brunnsparken!
Staden låg fin och putsad, befriad på
polisbefallning från alla qvarliggande snörester, och såg ut som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
