Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och då hörs det nere på gångstigen dansande
muntra menniskosteg.
Hand i hand, i uppsluppen språngtakt komma de
två fram och stanna skrattande framför ett bredt dike.
Hon tvekar för språnget, men inom ett ögonblick
sitter hon stadigt högt uppe i hans armar. Med ett litet
skri fattar hon honom om halsen och i detsamma äro
de öfver.
— Släpp mig!
— Inte ännu.
Och nu är hon hans byte. Han bär henne i
galopp vidare, hon jublar hälften rädd, hälften förtjust
och han stannar slutligen helt andlös.
— Nu är du trött —
— Trött! — jag?
Men när han vill fortsätta, glider hon ner mellan
hans armar trots allt motstånd, just när hon håller på
att nå marken finna deras läppar hvarandra och när hon
slutligen nått den, utbrister hon nästan triumferande:
— Du är stark, Ben!
Han kastade sig endast handlöst ned under alarna
och sträckte sig bedjande efter henne. Hon föll på
knä och for med sin doftande, mjuka näsduk gång på
gång öfver hans bultande tinningar som ville hon
nu fläkta bort från honom all vidare ansträngning
och möda.
Han slöt ögonen i ordlöst välbefinnande medan
skuggorna kröpo fram ur småskogen på de rikas
kyrkogård, der vårdarna stodo tätt som en folkhop vid
festliga tillfällen. Allt flera kommo de, slöto sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
