Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han gick rakt hem till sig, utan att söka upp
sitt matställe för middagen, ty han var fullkomligt
mätt och dessutom qväljde honom ölet som han
druckit. Der kastade han sig på en soffa och tänkte öfver
allt hvad han hört. Och af alltsammans qvarhöll han
ett enda yttrande, som nästan gjorde honom godt: —
om det nånsin blir af... om det nånsin blir af..!
— — — — — — — — — — — — — — — — —
Ben hade de sista fyra veckorna dagligen varit
hos Walborgs hela eftermiddagen igenom. Till slut
begynte han märka små antydningar att han ej borde
slarfva bort sina aftnar, utan använda dem till någonting
nyttigare, än att sitta i en soffa och hålla Sigrid om
lifvet eller räkna hennes fingrar hvarf på hvarf. Utom
det att assessorn nästan aldrig talade till honom och tant
Walborg sjelf höll inne med sin vänlighet; — endast
Sigrid var oförändrad, älskvärd och förtjusande.
Till en början såg Ben godmodigt förbi alla små
hänsyftningar så misstänksam och känslig han än
eljes var för de allra minsta anspelningar på hans
görande och låtande. Ty han var så lycklig och vid det
jemnaste, mest älskvärda och förlåtande lynne i
verlden, och Sigrid som ville att han skulle taga i sina
studier af egen inre drift, hjelpte honom att skratta
bort tant Walbprgs välmenta påstötningar.
Men igår qväll hade assessorn sjelf kommit in i
Sigrids rum der de två sutto. Ben kände en
obehaglig kylig pust öfver hela sin varma lycka, fastän
assessorn såg mer än godmodig och leende ut när han
han slog sig ned vid det lilla bordet. Han tog ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
