Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver det. Hvarför hade hon lärt sig att älska just
det, som skilde Ben ifrån henne? Ty hon älskade just
hans stora känslighet och hans rena, melodiska röst,
som kom från ett så innerligt och varmt hjerta. Der
stannade hennes frågor och hon gick till sängs med
stora tårar i ögonfransarna och vaknade dagen derpå
för att göra sig samma fråga ånyo.
Slutligen klarnade det för henne att hon stod i
vägen för Bens framtid och fria val af bana. Han
måste bli sångare, tillstod hon för sig sjelf. Och det
var med ett slags ljuf hopplöshet hon beredde sig att
bli martyr för honom. Hon skulle offra för honom
allt, — det som var mera än hon sjelf: sin kärlek. Hon
vande sig vid den tanken mer och mer och den stämde
öfverens med hennes innersta väsen. Hon dref sin
uppoffringslust till ett slags kult, kände sig bättre
och ädlare ju mera det beslutet mognade inom henne
och hemtade en djup tröst ur sjelfva sitt goda
medvetande. Hon var mera svärmisk än någonsin, gick
omkring mild och stilla, men var afmätt och ljum
emot Ben. Hon väntade endast på att han skulle göra
början med ett ordentligt meddelande af sina planer,
för att sakta och mildt säga honom allt. Hon skulle då
lösa honom från alla hans löften — det var så bäst för
dem båda. Hon studerade in afsägningsscenen ord för
ord och till sist skulle hon tillägga att hennes lycka
hädanefter bestod i medvetandet att hafva gjort sitt
bästa för Bens framgång och frihet, men älska honom
skulle hon alltid... alltid!
— — — — — — — — — — — — — — — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
