Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej! — nästa ögonblick lemnade han den tanken. —
Men nog hade hon kunnat visa sig ändå, så Ben fått
säga henne sjelf några ord. — Åh den
osjelfständig-heten, den osjelfständigheten! Hon hade naturligtvis
utan en invändning böjt sig för föräldrarnas vilja!
Brytningen med Walborgs blef Ben
jemförelse-vis lätt genom vreden han kände. Om Walborgs inte
ansågo honom mera värd än ett dylikt afifärdande,
kunde han vara tacksam för att det skett. Hade han
inte alltid känt ett slagt missaktning i luften hos
Walborgs? En sångare som han, — hvad dugde han
till! Inte ett ord skulle han säga till förklaring, —
aldrig! Och huru skulle han för resten kunna
förklara sig, isynnerhet för Sigrid.
När han om en tid blef lugnare, kunde han i
ensamheten sakna Sigrid djupt, och den tanken att hon
alldeles missförstått honom, blef honom då olidligt
bitter. Men så skakade han de nedslående tankarna
från sig, — han hade sitt goda medvetande att ha
brutit förlofningen för sig sjelf, långt tidigare. Det
tröstade honom. Han hade nu ruskats upp som ur
en dvala och beredde sig till ett afgörande omslag i
sitt lif. Först långa tider efteråt fick han reda på
tillgången med ringen.
I det hela taget hade han en icke obehaglig
känsla af frihet, — han måste medgifva det med ett slags
tyst blygsel för sig sjelf. Förlofningen hade lagt ett
band på hans egentliga väsen, huru mycket han än
försökte resonnera bort det, — det hade nog funnits
ändå. Han fick sitt spänstiga, förhoppningsfulla lynne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
