Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kubbe der en yxa satt inhuggen, en ful grå knut af
©tt uthus och ett stycke svart åker bakom, med en
hvit snöstrimma strax under en gärdesgård. Han var
så känslig i detta ögonblick för motsatsen mellan
verkligheten och de tankar han nyss dröjt vid, att
han många år efteråt kom ihåg landskapet från
gäst-gifvargården.
Småskogen stod dåsig i bakgrunden och likasom
rodnade öfver att icke ha blad ännu. Han steg ned
på den smutsiga gårdsplanen och gick in i
gästrummen för att teckna sitt namn i dagboken. Orten
hvarifrån han kom skref han icke upp . . . det kunde
vara hans ensak. Så lutade han sig öfver dagboken
med hufvudet mellan händerna och stirrade trött ut
i det dimmiga grå framför sig . . .
Det här var nu hans Finland, — grått och
ödsligt och fattigt! Han mätte med blicken afståndet
mellan två grantoppar borta öfver småskogen . . . om
och om igen . . . medan tankarna voro långt borta.
Halmstrån och hackelse skräpade i smutsen på
gården utanför. Sparfvarna snålades kring kärran med
hvilken han åkt, och den ledsamt grå uthusväggen
stängde för det hela, nästan lika i färg med den tunga
jemnmulna hvardagshimlen der bakom, i hvilken han
ej kunde urskilja en enda antydan till skuggning . . .
allt jemngrått, jemngrått och förfärligt enformigt.
Härinne var lågt till taket och qväfvande luft.
Och här kom den öfver honom med ens den der
oändliga beklämningen, — känslan af att vara
obevekligt inklämd mellan jemngrå väggar och det var
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
