Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde Benjamin Thomén veta det, han som så nyss
kommit till staden? Han måste då rätt ligga inne i
sqvallerhistpriema, han! Men Albert Björkman blef
helt stum, af det svaret, nickade adjö åt Ben och blef
qvar, men såg efter honom huru hans benkläder sutto
tätt åt och huru hans skor voro spetsiga.
Ben knackade på dörren till Sybergs
ungkarlshem, men han fick intet svar. Dörren var olåst och
han steg in.
Åh, Syberg hade det helt förmöget hos sig! Hans
sal var rätt stor och nätt möblerad, väggarna i fält
och vexter för fönstren.
På bordet tidningar och planchverk, allting
ord-nadt, nästan petigt, nytt och obegagnadt.
Ja ja, Syberg hade det godt nu. Han hade
tagit graden på de föreskrifna tre åren vid universitetet
och strax derpå fått vikariera för lektoratet hemma i
småstaden vid lyceet, der han sjelf gått i skola. Nu
hade han utsigt att få tjensten som ordinarie, sade man.
Syberg hade vetat att ställa sig väl.
Fruntimren i staden afgudade honom för hans präktiga, lugna
väsen och hjertstyrkande sätt att umgås. Redan när
han tog en i handen kände man en trygg känsla af
välbehag och godt förstånd.
I gardinerna för fönstren inne i hans arbetsrum
hängde instuckna en hel samling brokiga rosetter och
band, troféer från baler och tills.tällningar der han
varit den ledande. Ty en soaré med musik och
sällskaps-teater eller ett välgörenhets lotteri kunde aldrig
passera utan Sybergs verksamma tillställartalang och utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
