Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
meddela sig med sin förman i några
tjensteangelägen-heter, tog han sin mest bekymmerslösa min på sig och
utförde sitt ärende utan en skymt af förlägenhet eller
obehagligt minne af gårdagens händelser. Hans
lediga sätt retade ännu mera den förolämpade
förmannen, som hela förmiddagen förgäfves väntat att
nedlåtande och öfverlägset få gifva honom sin ursäkt.
Han gaf honom nu i stället.en pik om nattliga
utsväf-ningar, men Ben s&g honom så belefvadt och
oskyldigt rakt in i synen, att han slog ned sin mörka blick
och höll sig till sjelfva affären i fr&ga.
Ben blef icke väl anskrifven hos de magtegande.
härigenom, men bland sina tjenstekamrater steg han i
anseende ofantligt. Ingen af dem hade vågat sig på
en dylik opposition; ingen hadé heller kunnat utföra
den så som Ben. Han tog emot deras sympatier lugnt
som den alldagligaste sak i verlden.
I tjensten kunde man ingenting förebrå Benjamin
Thomén. Han arbetade som ett urverk från klockan nio
på morgonen till två på eftermiddagen och tycktes,
alldeles ha strukit ur sitt minne hela scenen med
förmannen. Hemma för sig sjelf satte han sig mer och
mer in i jemvägsförvaltningen, läste facklitteratur och
tänkte på att agitera för åstadkommande af en
tidskrift för jemvägstjenstemän.
Han hade blifvit en ganska ifrig medarbetare i
Östra Esbo. Östra Esbo var ursprungligen uppsatt
till en sockenpatrotismens organ med sin
redaktionsbyrå i Helsingfors, men den hade anslagit en mer och
mer frisinnad riktning och stod nu temmeligen ensam
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
