Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla strängar till dallring inom , henne. Hon. kom
ihåg allt hvad hon lidit för dennes skull, hvilken hon
nu åter offrade sina besparingar utan att han viste det.
Hon gick hem från kontoret och blef efter
middagen sittande i veka tankar, framkallade sina minnen
ett för ett och likasom putsade dem innan hon åter
nedlade dem i sitt goda medvetandes tysta djup. Om
hon älskade honom längre? Ja, hvem kunde veta det,
— hvarför * kände hon eljes ett så sällsamt
välbefinnande och en så djup tillfredsställelse? Hon gick fram
till sin byrå och tog fram en kabinettsfotografi med
ram, strök med sin ärm bort dammet, andades på
glaset och torkade igen bort imman. Och bäst hon stod
der i sina tankar, förde hon porträttet till sin kind,
lutade hufvudet ett ögonblick ömt emot det, men det
nästa rodnade hon för sig sjelf, låste skyndsamt in ramen
och begaf sig till kontoret. Der satt hon bort emot
klockan sex öfver hufvudboken, till dess en tanke flög
likt en blixt genom hennes hjeraa:
Om Ben fick veta af hennes kontraborgen!
Nästa minut var kontorspojken på väg med en
liten biljett till lektor Syberg. Sigrid Walborg
väntade spändt hans återkomst på kontoret. Så stöflade
det i trapporna.
— Här är svaret.
„Fröken Sigrid Walborg“ stod der med sirlig
herrstil. — „Tyvärr för sent att“ — Sigrid Walborg såg på
pojken och bad honom gå — „för sent att hindra vår
vän Thomén att vara Er tacksam. Underrättelsen om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
