Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det smälde i knutarna och vinterhimmeln stod
gnistrande och hög med ett stjernfall då och då.
— Så Ben dröjer.
Ja, det medgaf syster Emmi. De talade gerna
numera om honom, han hade blifvit ett frö till stor
glädje på senaste tiden. Mamma och syster Emmi,
som var hemma till julen, sutto i stationsinspektorns
lilla sal dit det gamla bohaget flyttats in för en
månad sedan. Soffan med de hvita perlemorknapparna i
ryggstödet, pianot, den stoppade guDgstolen och
väggspegeln med skarfven i glaset och den lilla pendylen
nedanför.
Ben kom in från kontoret med ett bref i
handen. Han lemnade det tyst ifrån sig, gick ett slag i
salen och stannade framför pianot.
Modren tog brefvet och läste ånyo i det. Hon
hade nyss lemnat det åt Ben som gått in på
kontoret att läsa det. Der stod att Sigrid Walborg dött
borta i Görbersdorf och att hon i sitt testamente
hade förordnat att en summa af tvåtusen femhundra
mark skulle tillfalla stationsinspektor Benjamin
Thomén, om han icke vägrade mottaga dem.
— Tar du emot dem, Ben?
Ben svarade ingenting, gled långsamt ned på
stolen framför pianot, lyfte upp locket och tog några
grepp, långsamma, djupt i basen.
De två qvinnoma sågo förvånade upp och bort
till honom. Ben spelade!
Fullare och kraftigare kommo ackordema och
stego allt högre. Så arbetade en melodi sig fram mel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
