Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visste du af dem, medan du var student. Men det
är ju så med alla, som hamna i landsorten eller i
allmänhet bli fästade här i landet, att deras kritiska
skärpa förslöas och liknöjdheten träder i stället, tills
de slutligen finna sig utmärkt som infödingar...
Hård kastade under sin pince-nez en missaktande
blick på Vahlin. Underligt försoffad hade han
blifvit, men det hade också alltid legat i hans lynne
en sådan maklig indifferens, flegma nära nog. Om
han blott icke dessemellan visat både lifaktighet och
skarpt omdöme! Nej, — Vahlin var en inföding, han
också, med alla deras fel. Fel, som kunde göra
Hård rasande, när han jemförde sina landsmän
med fransmännen t. ex. — Sådana träbockar!
Vahlin hade ingenting svarat på Hårds sista
utfall. Det blef en liten paus, så att man hörde
honom raspa med en penna mot papperet, under det
han med en slö blick stirrade ut öfver den dåsande
staden. Hård satte sig otåligt tillrätta i hvilstolen,
putsade sina naglar och teg också han.
Det var märkvärdigt hvad deras samtal gick
trögt, fastän de icke träffats på många år och borde
haft mycket att säga hvarandra. En främmande,
öfverlägsen känsla betog Hård. Känslan af att
han utvecklat sig långt förbi sin gamla vän, blifvit
verldsborgare under sina resor, medan den andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
