Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nå, jag stannar. — Hård satte sig igen. —
Men vi ska inte bli slöa, det tål jag inte. Jag
kan inte med det der ihjälsittandet af tid och håg
och intressen. Är man tillsammans skall man lefva,
vet jag.
— Nå jaja! Vi ska lefva då. Jag har inte
varit slö ett ögonblick, — jag satt bara och tänkte.
Du må tro man inte är van att umgås här på halfva
landsbygden.
— Det är för att man är lat.
— Nej, det är för att man är sig sjelf nog.
— Strunt! — Det är för att man inte gitter
besvära sig en smula, hvarken för sin egen skull eller
för andras. Bara lojhet!
— Å nej, — det ligger i lynnet. Man ger
tusan i att meddela sig.
— Och är det inte höjden af lätja det? Att
inte orka tänka en tanke färdig engång, så att man
kunde meddela den åt en annan!
— Det är din åsigt. Jag tycker nu för min del
om tillbakadragenhet och eftertanke. Vi tänka inte
så snabt, men tänka desto grundligare...
— Inföding!
Nu betog motsägelselusten Vahlin. Och det var
icke endast den, som dref honom; han ville försvara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
