Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från den praktiska sidan, kom Vahlin helt och
hållet till korta.
Det var honom omöjligt att förklara hvarifrån
han skulle taga pengar till ett fortsatt studentlif.
Hans lilla fädernearf var längesedan slut, och alla
hans närmaste vänner stodo i borgen för honom
eller voro på annat vis inblandade i hans skulder.
Hård var så i farten med att öfvertyga Vahlin, att
han glömde det Vahlin sjelf kunde inse sin ställning.
I glädjen öfver att ha slående skäl emot honom,
piskade Hård honom med dem riktigt eftertryckligt,
— allt af idel välvilja. Det råkade just Vahlins
ömmaste punkt — samvetet. Hård var sjelf i
borgen för honom. Han teg, men inom honom reste
den sårade ambitionen på sig och revolterade honom.
Han nämde två dagar derefter om för Hård,
likasom i förbigående, att han fått en liten syssla vid
en hufvudstadstidning och det var sant. Han hade
ingen ro gifvit sig, innan han fått den.
Innan terminens slut hade han gjort undan sitt
laudatur, sedan han våldsamt öfvervunnit rädslan
och de inbillade svårigheterna. När engång början
var gjord, gick det öfriga lättare.
Inför sig sjelf måste Vahlin medgifva att det var
Hårds påstötar, och isynnerhet den sista och värsta,
som åstadkommit hela hans examens-energi, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
