Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på hans spö, som han stuckit under sig, innan han
somnade. Och det måtte ha varit en stor fisk, ty det
ryckte plötsligt i hela hans kropp, så att han miste
balansen och vaknade. Hästen hade från sitt jemna
lunk gått öfver i skridt i en mötande uppförsbacke.
Den lilla, knapt tio minuter långa luren hade
gjort honom särdeles godt. Han såg sig omkring
som en annan menniska och sade halfskrattande och
gemytligt till Hård:
— Jag tror jag sof en stund.
— Det gjorde du visst.
Det var något likgiltigt i Hårds tonfall, som
verkade störande på Vahlins nyvakna, bättre lynne,
och hans gamla tankar kommo igen.
När de stannade utanför konsul Frimans villas
port, hade de en björkallé qvar att passera för att
komma fram till sjelfva byggnaden.
— Vi ska lemna droskan här och gå resten af
vägen, föreslog Vahlin brådskande. — Det är mycket
stiligare än att åka upp, och så kunna vi inbilla
dem att vi spatserat. Gå du förut, jag betalar
hyrkusken.
Hård tänkte ej på att göra invändningar,
tog sitt ljusa sommarparaply och gick uppåt allén.
Men när Vahlin skulle fråga ut kusken om sin vän,
greps han plötsligt af en skamsen känsla. — Spion!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
