Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nom, och hon skref sedan flera bref, men ref sönder
dem, emedan de så illa uttryckte hvad hon ville
säga. Hon väntade bara att han skulle komma
igen, så att hon finge tala med honom
muntligen, och när han icke kom, saknade hon honom
förfärligt.
Det var under dylika längtans timmar hon
började tvifla på att deras förhållande varit bara
oskyldig vänskap. Kunde man lida under vänskapen så
mycket som hon gjorde? Och längtade man efter
en vän så — så att säga handgripligt — som hon?
Ty hon ville ha Vahlin i sin närhet, se honom och
höra honom. Och så kom hon ihåg flera smådrag
från deras vänskapstid, som bragte henne pä ännu
underligare tankar.
Till slut, när en månad eller par gått utan att
Vahlin kommit igen, gick det klart upp för Karin,
att hon ändå måtte älska honom. Den upptäckten
vållade henne mycket oro och bekymmer, och det
svåraste af alltsammans var att Vahlin icke kom
igen. Hon skylde det på sig sjelf, som visat sig
kall och frånstötande mot honom. Huru hade
hon väl kunnat visa sig annorlunda? — hon hade
ju allsicke vetat af sin kärlek, innan han drog
sig tillbaka. På Vahlins genkärlek tviflade hon icke
mycket. Nog var han väl kär i henne, hvarför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
