Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fastän den längesedan var försvunnen med
försommaren.
Vahlin höll dock ej upp med sitt innehållslösa
sladder, och de gingo vidare uppåt utsigtsberget ett
stycke efter de andra. Karin lemnade sig med god
flit allt längre och längre bakom dem, och Vahlin
saktade ofrivilligt sin gång efter hennes.
Han gick helt obekymrad och bemödade sig
att ställa allt på den gamla ogenerade foten mellan
dem igen. Låtsade allsicke som om han vetat af
något afbrott i deras vänskap och fick småningom
igen det förtroliga tonfallet. Men orden blefvo
betydelselösa, som de ju egentligen alltid varit vid
deras små promenader och vänskapliga diskussioner.
Plötsligt höll Karin upp att slå i luften,
stannade och fäste sina ögon beslutsamt i Vahlins. Han
såg tankspridd på henne, men hon afbröt honom
just som han tänkte säga någonting.
— Herr Vahlin, jag har ett allvarsamt ord att
säga er. Ni får inte skratta åt det, för att det är
en ung flicka, som säger er det, ty jag menar det
fullkomligt utan skämt.
Vahlin såg förvånad på henne. Hon hade
tydligen öfvat in denna början, ty hon sade fram den
utan att stappla och så fort, alt andedrägten felades
henne efteråt. Men det kunde likasåväl vara af rörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
