Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I detsamma svängde han om och tog igen
vägen till villan, der Hård bodde.
Hela den klara morgonen var förmörkad för
honom, lian såg de mötande som skuggor och
samlade hela sin kraft på att kufva sin egen rörelse,
för att vara tillräckligt lugn vid det sammanträffande,
som förestod.
Det blef honom bespardt.
Ett hundratal steg ifrån Hårds port mötte han
Hilma Ramst strålande och leende under en liten
felbhatt, som han aldrig sett henne bära förut. Hon
kom emot honom på sitt egendomliga, koketta och
förtroliga vis, tog hans hand och drog honom bort
med sig, utan att gifva honom tid att visa sig
hvar-ken ledsen eller god.
— Hvad det var roligt att du kom och mötte
mig! Eller var du inte ute för att möta mig? Jag
var dum nog att tro det ett ögonblick, tilläde hon
litet nedslaget och vädjande.
Vahlin öfverfor henne med en mönstrande blick
till svar. Hon såg ovanligt bra ut. En sådan
blomstrande hy och så glänsande ögon hade han ej nå-
gonsin sett henne ha.
— Du mår bra, sade han kort.
— Är det allt hvad du har att säga din Hilma?
frågade hon inställsamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
