Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna metod att smickra och att göra sig förtrolig
med folk, och den var ofelbar. Ilvad sen, om man
sade att han var elak? Det var sant, fullkomligt
sant! — Han ville visst inte vara beskedlig, allting
hellre än beskedlig! Och just för att han hade rykte
om sig som elak, kunde han smickra folk genom
att vara vänlig mot dem.
Han haltade gatan uppför i sin eleganta pels,
narrade fröknarna Friman att skratta gång på gång
och hjelpte slutligen af dem öfverplaggen i konsulns
rymliga tambur, der de gamla togo emot dom, halft
förebrående för att de dröjt och helt förtjusta öfver
att de hade dem igen. Och så blefvo de alla
välkomnade, Hård särskildt för att han så sans fayon
ville spisa middag hos dem, och de gingo in i salen,
med kinder upphettade efter vinterluften, förande
med sig en angenäm kyla i klädesplagg och trusna
händer.
I matsalen stod middagsbordet och bjöd in dem
med sin uppsats vackert porslin, slipade glas och
karaffer. Hård fick ett kuvert bredvid konsulinnan,
och konsuln nickade till honom förtroligt öfver ett
litet glas extrafin kummin.
— Hvad det är godt att vara hos herrskapet
igen, begyntc Hård strax som han fått servietten om
halsen, och han menade det allvarsamt denna gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
