Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för en verklig, hängifven kärlek, men nu begynte
hon tvifla (lerpå.
— Och ni kan vara öfvertygad om, fortsatte
Hård, att ingen qvinna ändrar om lynnet hos en
man, då han inte förmår ändra det sjelf...
— Nej, men hon kan förstå ett lynne bättre än
någon annan ...
— Och hvad hjelper det? Hon skall i alla fall
tröttna att böja sig för det, om hon är aldrig så
litet sjelfständig.. .
Det hade icke varit Hårds mening att klandra
Vahlin. Allt hvad han sagt var dagsens sanning.
Men likasom för att mildra intrycket af sina ord
begynte han nu berömma honom och tog fram hans
goda sidor. Han talade sig varm, som han
brukade, vädjade alltemellan till fröken Karin och
lockade fram en känsla af ömsesidigt förstånd och
sympati, som lade sig behagligt öfver slutet af deras
samtal efter den lilla dissonansen i början. När fröken
Karin steg upp, var det som 0111 hon fått en stor
hjelp af Hård i att komma på del klara med sig
sjelf. Hon sade honom det på sitt vanliga,
uppriktiga vis och tackade honom för den hjelpen.
— Så ni öfverdrifver allting... jag har ju rakt
ingenting nytt haft att upplysa er om... Men det
är mycket roligt för mig att ha fått komma er ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
