Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvad är det nu igen, vännen min?
Igen! När hade hon märkt det förut? Han
svarade kort att det var ingenting, tog sitt glas,
nickade förbi sin hustru åt sina vänner och drack
dem till.
Efter den stunden föll det en liten förstämning
öfver laget, ty frun bjöd icke längre till sitt bästa.
Man tömde sina glas, och om en stund togo herrarna
afsked. Det var då den oberoende medhjelparen
kysste Hilma högt uppe på hennes bara arm,
hvil-ken hon dock instinktlikt drog till sig.
När de kommo ned på galan, skakade de båda
medhjelparna i tidningen på sina oklara huivuden
och försäkrade Ilård enstämmigt, att lilla frun var
alldeles för lätt på foten och för fri i tungan, för
att sällskapet, der de varit i qväll, just skulle kunna
kallas hyggligt. Hade inte den hycklande
medhjelparen, till exempel, tryckt sitt knä så hårdt emot
hennes under bordet vid supén, att han fått sendrag,
utan att hon gjort en min af att draga sitt knä
undan, och hade inte den oberoende kysst henne så
högt uppe på armen som gerna ett fruntimmer kan
tillåta, när hennes man är närvarande?
Den hycklande hade nu visserligen tagit miste
på bordsfoten och Hilmas knä, men Hård blef
likväl ond och förklarade att det var mera än simpelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
