Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter sig som fruktade man att hela det kära
bohaget skall vandra ut — så lefvande har det blifvit.
Det är ett rum. Låt det vara två eller tre.. .
låt det vara en hel våning, — det är ändå
ingenting. Men låt det vara ett hem! Låt den afresta
vara själen i det hemmet... den, för hvilkens skull
alltsammans kommit till. Låt henne vara älskad
med ungdomens fullblodighet, förorättad eller icke,
endast älskad, — låt henne försvinna en morgon
två månader efter bröllopet, och bo qvar sedan i
det öfvergifna hemmet! Der är saknaden icke längre
en stämning, den är en mara.
Vahlin hade stängt dörrarna till sitt lilla hem,
sedan han dragit ut en liggsoffa i redaktionsrummet.
Han lefde nu der, sof der, arbetade der och åt sina
mål ute. Endast madamen gick om morgnarna med
damviskan bland de nya möblerna, putsade de små
konstsakerna och fotografierna, eldade i kakelugnarna
och vattnade de stora bladväxterna. Vahlin satte
icke sin fot derinom, sedan han qvällen efter Hilmas
afresa i två timmar legat framstupa på salssoffan
med näsduken för munnen och förtviflan i hjertat.
Det hade kommit bref från Hilma, ett illa
skrif-vet bref, fullt af hängifvenhet och tro på att hon
med sin afresa gjort det bästa hon kunde göra för
sin man. Hon uppträdde i en vinterträdgård i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
