Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forstermor och fosterson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kat att med fingret försäkra sig om att såren voro
riktigt läkta, bröto de en vacker dag upp igen, och
Hannes’ mor lades åter till sängs i kökskammaren
och gneds igen med smärtstillande vatten, så att det
luktade al det ända ut på granngården.
Rosen i bröstet ville ej gifva sig; den bredde
sig icke ut, men fördjupade sig i stället, så att
kompresserna icke kommo åt att hela bottnen af såren.
Dock, läkare tog fröken Sallgren aldrig, — det finge
herrar doktorer vänta på! Och hon vakade vid
den sjukas läger, bytte sjelf om kompresserna och
lemnade henne sällan på längre tid än en timme.
Fröken Sallgren hade utom sin stadsgård en liten
pension, som gudskelof satte henne i stånd att göra
godt mot sina medmenniskor och bevisa hvad
hennes läkemedel kunde duga till. Under tiden lefde
lille Hannes på egen hand, aktade sig noga att vara
i vägen och blef god vän med den nya hjelpredan,
som efterträdt hans mor i köket.
När långa veckor gått utan att en förbättring
inträdde, blef fröken Sallgren ängslig, utan att dock
förlora hoppet. En dag satte hon sig bekymrad
ned hos den sjuka, tog hennes hand i sin och
frågade med en viljeansträngning:
— Vill du ha läkare? Skall jag sända bud
efter en?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
