Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forstermor och fosterson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det kan jag inte.
Inte! Se man på bara! Kunde han inte det, så
examinerad läkare han var? Hvarför trodde han man
kallat på honom? Kanske för att anklaga fröken
Sallgren för qvacksalfveri, — hvad? Men det skulle
hon nog reda sig för både inför gudomlig och
mensk-lig rätt.
Läkaren såg småsatirisk ut, svarade ingenting
och beredde sig att gå.
— Om ni nu går, utan att lemna någon hjelp,
har ni nog mera på ert samvete än jag på mitt, —
men gå ni bara! Jag skall nog veta att rädda den
stackars sjuka från en så omensklig behandling, som
skulle kommit henne till del på statens sjukhus. Gå
ni bara .. . farväl!... om ni kan lemna en döende...
Fröken Sallgren pekade med en vädjande
rörelse på den sjuka och talade med sin högsta,
gällaste diskant. Stadsläkaren gjorde öfvermenskliga
ansträngningar för att beherska sig. Men den sjuka
hade rest sig halft i sängen, upphetsad af den
skärande diskanten och med en obestämd känsla af att
något ondt hotade hennes sista timmar i lifvet.
Då rätade stadsläkaren ut sig med ens, blef kall
och yrkesmessig, svepte öfverrocken omkring sig och
sade i liknöjd ton:
— Det är orätt att besvära en strängt upptagen
ifi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
