Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp och ned på huset för deras skull heller — och
middagen började med delikat iskyld filbunke, lantligt och
enkelt. Vid steken höll kapten Thoreld med
rödvinsglaset i hand ett litet tal till sina gäster, tackade dem,
bad dem hava överseende med hans litet överflödande
ungkarlsvanor och hoppades de skulle försona sig
fullkomligt med dem vid ett förnyat besök, som han
emotsåg inom helt kort tid.
Det talet höll han så anspråkslöst och älskvärt att
fru von Blume efteråt sträckte fram sitt glas för att
klinga med honom och såg honom in i ögonen med en
stum bön om tillgift för det lilla missförståndet, hon
genom sin ivrighet varit skulden till. Kaptenen
svarade genom att kyssa henne på hand, men efter
desserten bjöd han fröken Louise sin arm och ledde henne
rakt fram till pianot i salen, där man skulle dricka
kaffet. Han bad henne sjunga någon av sina visor,
helst Topelius’ Sylvia-sånger, och när hon efterkom
det utan motsägelser, fick kapten Thoreld slutligen
upp sin pastoralstämning, log blitt från länstolen
bredvid fru von Blume, och slog med handen den långsamma
takten till Sylvias vackraste sång. Varmt som aldrig
förr smekte han den ljusklädda unga sångerskan med
blicken, och när hon ett par gånger under sången
uppsnappade den, förundrades hon över dess uttryck, och
en lätt rodnad bredde sig vackert över hennes kinder
långt nedåt den smala finhyllta halsen.
Kapten Thoreld blev icke riktigt sig själv mera den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
