Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pihl lämnat våldsverkaren i länsmannens händer och
drog därav sina små tvivelsmål, fast man annars kunde
förutsätta vad som helst om dylika lösdrivare, när de
voro stadda i nöd. Den enda, som höll på Lehtimaa var
fru von Blume. Hon kunde alls icke fatta att han varit
i stånd till något dylikt, hellre trodde hon då att Kalle
Pihl kunnat göra det. Hennes övertygelse rubbades av
inga aldrig så sanna berättelser, hon sade att det var
förtal, eller att där låg något under, som de icke kände till.
Men Lehtimaa blev snart skydd både bland
järn-vägsarbetarna och stadigt, bofast folk. Alla kände till
misstankarna, som vilade på honom, man såg långt på
honom och sade honom sina tankar mitt i ansiktet,
och det blev honom snart svårt att få en enda brödbit
att hålla livet uppe med. Men han ville icke lämna
orten, innan han hade sin sak klar med Uramofolket, och
fast ingen numera lyssnade till hans berättelser, levde
hoppet segt hos honom att vedergällningens stund
snart skulle vara inne och att rättvisan skulle ha sin
segrande gång.
Han vågade alls icke visa sig på Kotkais, sedan
han vid ett besök där blivit föremål för de grovaste
beskyllningar, och sedan gårdsfolket pekat ut honom med
ett hån och en märkvärdig skadeglädje, som träffade
honom djupt i själen. När fru von Blume efteråt hörde
att han varit synlig på Kotkais och blivit bortvisad,
förebrådde hon gårdsfolket deras hårdhet och befallde dem
att föra honom till henne, när de sågo honom härnäst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
