Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hm, — man tänker emellanåt på samma sak.
Kaptenen granskade henne. Det var också en
uppmuntran att tala vidare, men en uppmuntran, som icke
bådade gott. Han sökte förgäves efter välviljan, som
brukade lysa ur hennes ansikte.
— Fru von Blume, — ni — ni är mig inte riktigt
bevågen!
Hon såg upp med en litet ansträngd blick och sade
att hennes bevågenhet väl betydde föga för en man som
kapten Thoreld.
— Nej, säg inte det! Det kan finnas tillfällen, då
man önskar ha en moders förtroende och bevågenhet.
— Mitt förtroende har ni haft sedan länge, kapten
Thoreld, om ni bara velat anlita det.
— Tack! Jag vill göra det nu.
Fru von Blume tog hans arm, och de gingo ett slag
i trädgården i den vackra kvällen. Nu kunde han icke
mera retirera utan sade resolut:
— Ni vill det inte, fru von Blume?
— Ja och nej, svarade hon allvarsamt, — Louise
är så ung ännu, och hon känner er så litet.
— Hm, — men jag blir äldre dag för dag, och
endast ni kände mig eller hade förtroende till mig, så —
— Ja, avbröt fru von Blume, — det är ju en sak,
som ni har att fråga henne om och inte mig.
Det lät så kallt och reserverat, att kapten Thoreld
blev sårad och svarade litet stolt:
— Min bästa fru, jag vill visst inte missbruka den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
