Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händelsen i lasarettet, men förmådde icke stilla de båda
kvinnornas oro.
När modern slutligen slumrade in mot morgonen,
tog fadern sin dotter i enrum och förbjöd henne att
vidare tala med modern i saken, förklarade den förnuftigt
för henne, men kunde icke undgå att känna litet agg
mot kaptenen, som sålunda alldeles ofrivilligt blivit
ett ämne till stora bekymmer inom familjen.
Morgonen därpå kom läkaren, konstaterade
tyfussympto-men, såg betänksam ut och inledde behandling.
Det var nu flera dagar den sjuka yrat om fröken
Louise och kaptenen, och nu kom han själv mitt i
hennes fantasier, med blommor och hälsningar, och bad
envist att de skulle framföras.
Häradshövdingen trädde in i sjukrummets
halvdager men lämnade den vackra blomsterkorgen vid
dörren, — han ville rådfråga läkaren innan han gav
fram den. Denne avrådde det på det bestämdaste, men
fru von Blume hade märkt att någon åkt utanför på
gården och att man förde lågmälda diskussioner. Med
sin feberinstinkt gissade hon vad det var och sade
befallande:
— Låt kapten Thoreld komma in bara, jag vet att
han är därute!
Men fröken Louise, som satt på en stol nära
fönstret, spratt till och föll i gråt, överansträngd som hon
var av själsrörelser och vaka. Läkaren kastade brutalt
på sitt kolerikerhuvud och mumlade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
