Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mariner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spänd och hvarje nerv i värksamhet. Det är
hänförande, helt enkelt!
Jag sträfvade utåt ångaren, som låg där i ett
moln af sin egen rök, hvilken i vindstill an lägrat
sig omkring den. Men det mörka isfältet var så
vidt, de två gigantiska halfsfärernas tystnad så
tryckande, och ensamheten så omätlig ju längre från
land jag kom, att jag svängde om inåt stranden
igen. Inför mig själf ursäktade jag mig med
försiktighetsskäl, och sådana funnos flera till hands. Det
hade bara behöft blåsa upp en västlig vind med
stark strömsättning, och min situation hade aldrig
blifvit odödliggjord. Men innerst var det den fega
människans bäfvan för den stelnade, mörka och
väldiga ensamheten, som vände mig om.
Följande dag hade det redan fallit litet snö
öfver det stålblanka glatta, och ångaren med
emigranterna lyckades med stor ansträngning arbeta sig
in i en nödhamn mellan klippöarna västerut.
Emigranterna själfva vände modstulna tillbaka till det
karga fosterlandet, som icke engång velat släppa
dem ifrån sig, och tecknade, en half mil från land,
små svarta klungor mot det öde, vida, hvita.
Isen blef kvarliggande.
Några dagar efteråt blåste det upp till snöstorm,
och samma kväll kom ett ilbud från båklandet, en
mil utanför Hangö, att man från fyren observerat
vinterpostångaren från Stockholm. Genom snön och
den tilltagande skymningen hade man sett den
någon mil västvart forcera packisen med framgång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
