Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En karriär ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skade man nu med dubbel nyfikenhet den unge
mannen, som det Oaktadt hade kommit så långt
upp i konstnärsvärlden, att han följde med madame
Corso på hennes tournéer.
Han tog nära nog lika stor part af det allmänna
intresset som madame Corso själf. Man gjorde i
salongen sina slutsatser om hans karriär och hviskade
dem sin granne i örat. Vacker var han egentligen
icke, men det som genast föll en i ögonen var hans
ytterst vårdade, distinguerade yttre. Als icke den
hårfagra, tyska pianisttypen, hällre då en engelsk
sportsman. Hans sätt att slå sig ned vid
instrumentet och hans grepp på det, voro alldeles fria från
den vanliga, nervösa, knyckande hufvud- arm- och
bålplastiken; han slog an klaviaturet så muskulöst
och lugnt som om han tyglat en häst på en
kapp-ränningsbana och lika kraftigt. Men skulle de det,
flögo hans fingrar i kapp med de silfverklara
löpningarna ur divans solitärprydda hals, mjuka,
elastiska, säkra, utan att man märkte på hans stela
hållning att han ansträngde sig det ringaste.
Han spelade ett par soli till programfyllnad,
måttfullt och musikaliskt, utan prål, utan geni. Men
publiken slog sig lös och hyllade honom i två
ihållande, långa applåder. Han tog emot dem långsamt
och bugande, med en måttfull värdighet utan like.
Man hade förgäfves å stadsbornas vägnar
inbjudit madame Corso till en supé efter konserten;
hon brukade mest afslå alla inbjudningar på sina
resor. Då höll man till godo med att bjuda hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
