Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En karriär ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon knackade ifrigt i tallriken med sin gaffel och
gaf sig på sitt oefterhärmliga, sprittande och
komiska vis att berätta:
— När jag ser människor för första gången,
brukar jag i allmänhet inte tycka om dem — ja, ja,
förlåt mina herrar, men så gör jag. Det fordrades
jag såg honom sex gånger, innan jag försonade mig
med monsieur här bredvid mig. Han såg mig
alldeles för vårdad ut för att vara konstnär,
isynnerhet musiker. En konstnär bör se ut som en
människa, inte som en diplomat. Men han ser ut
som en diplomat, — se bara på honom, mina
herrar, och medgif att han ser ut som en diplomat!
Men han är inte diplomat ett dugg, lika litet som
han är distinguerad. Han är ett stort, blygt barn,
mina herrar, — det är hvad han är!
Han kom till mig, den sjätte gången jag såg
honom, med en komposition, som han gjort, och
han såg så ängslig ut — bara i ögonen, förstås —
att jag måste skratta åt honom. Då log han med,
och sen dess ha vi varit bekanta. Jag tycker om
dylika stora barn, som man inte kan se utan att
skratta, och när man skrattar åt dem skratta de
själfva med, och det är det allra roligaste. Ni kan
kanske tro jag blef kär i honom, — nej, det blef
jag inte, och det är jag inte ännu, men jag satte
honom ned och spela för mig, och då såg jag att
han också hade talang. Ingen stor och själfständig
talang, men en förträfflig ackompagnerande talang
till en annan större.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
