Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vårens kyss ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vunna unga flickskepnaden, men med domens ord
på de lefnadsfriska, vackra läpparna. Helt utom mig
sträckte jag min hand emot henne.
— Om du icke är cyniker kan jag rädda dig.
Hon trädde mig närmare och kylan kändes genast
mindre.
— Om du aldrig innerst i ditt medvetande
hånat mig, fortsatte hon, — om du icke ännu
förhärdat dig mot det ungas hänförelse, som tyckes dig
barnslig och af intet värde, om du trots alla
erfarenheter vågat hålla dig ett hopp öfrigt: — hoppet
om ditt släktes vår och framtid, och om det hoppet
då och då skjutit ett grönt skott, så räcker jag dig
min hand.
Jag såg upp på henne genom ofrivilliga tårar
och slöt krampaktigt som en drunknande om hennes
erbjudna hand.
— Du är ingen cyniker, sade hon. Vi tego
båda. Om en stund vidtog hon dröjande, tankfullt:
— Och om jag skulle gifva dig min kyss, ville
du då våga bli min bundsförvandt för all framtid?
Jag vet inte hvarför, men jag hörde hennes
stämma som ett fjärran, välbekant sus i tallmons
furor, som vårbäckens språng i björkdungen, och för
min inre syn låg plötsligt Finland, mitt land, i
oändligt perspektiv, barrklädt med ås vid ås, och mellan
dem insjöarnas silfrade stråtar, långt upp mot
Österbottens skummande älfvar och Lapplands tundror.
Om jag ville bli bundsförvandt med våren och detta
land! Hade jag då icke alltid varit det, jag som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
