Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Akt U. Scen 9.
men mindre ej, än minsta smula
på öfverflödets bord mot hand,
som lysten hunger sträcker ut.
Jag splittrar skölden med mitt svärd,
jag bryter ladan upp, jag gifver
åt folket hvad det kräfver: bröd.
Hvad sen? — Är hungern en gång mättad,
i hvarje blick jag läsa skall:
Du våldet är! Och i mitt inre
skall rösten svara: Du är våldet.
Kan våldet skänka landet fred?
Kan våldet skapa folkets lycka?
Min far var våldet: våldsamt grep
han maktens tyglar fatt; med svärd,
med eld han slog hvart hinder ned,
tills svärd och eld och nyfödt våld
beredde honom samma lott.
Kränks ej enhvar, då lagen kränkes,
och kan ur brutna lagar spira
en annan sådd än fortsatt fejd?
Kark.
Af folket lagen först blef stiftad
för folkets skull, och kan du säga:
Jag folket är! så är du ock
din egen lag.
Olof.
Ja, var jag folket,
det hela, hela folkets röst!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
