Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anhydrider ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erhåller man, vid den hett filtrerade
lösningens afsvalning, ett brunt
pulver af oxidhaltig svafvelantimon,
s. k. kermes, hvilket förr användes
i medicin. Pentasulfiden, Sb2S5,
erhålles som en orangeröd fällning,
kallad guldsvafvel, genom
sönderdelning med syror af pentasulfidens
salter, samt användes i medicin och
till färgning af kautsjuk. Den löses
lätt i svafvelammonium, alkalier,
till och med i kolsyrade alkalier. Med
svafvelnatrium ger pentasulfiden ett
i stora gula tetraedrar
kristalliserande svafvelsalt, Na3 S3 Sb S +
9H2O, som erhålles derigenom att
spitsglanspulver kokas med
natronlut och svafvel. — Priset för
spitsglans (ant. crudum) är 60 kr. per
100 kilo. Import 43,694 kilo.
Antimonsvart, fint fördelad
antimon, som erhålles derigenom att
en lösning af antimontriklorid
utfälles med zink. Det användes till
färgning af gipsfigurer, för att ge
dem utseende af järn.
Antimonsyra. Genom
sönderdelning af antimonpentakloriden
med vatten eller genom inverkan
af salpetersyra (i stort öfverskott)
på metallen fås ett hvitt pulver af
hydrat (i förra fallet H8Sb2O9, i
senare tallet HSbO3), som är en
svag syra och med metaller ger
salter af sammansättningen MSbO3
eller M4Sb2O7. Vid upphettning
af hydratet erhålles i vatten och
syror olöslig anhydrid, Sb2O5,
som vid rödglödgning delvis afger
syre och öfvergår till
antimonantimoniat. Bland salterna äro
följande af något intresse.
Kaliumantimoniat, KSbO3, erhålles, om
man i en glödande degel
inkastar en blandning af 1 del
antimon och 4 del. salpeter samt
derefter med vatten utlakar den
kallnade massan. Man erhåller i
återstod ett hvitt pulver af ofvan
uppgifna sammansättning. Kokas detta
pulver med vatten, löses det, och
lösningen ger vid afdunstning en
gummilik massa af vattenhaltigt salt.
Blandas detta med kaustikt kali,
erhålles ett kristalliniskt salt, (K2 / H2) O4
Sb2O3 + 6H2O, som löses efter
någon tids beröring med vatten.
Saltets lösning ger med natronsalter
en svårlöslig fällning af (Na2 / H2) O4
Sb2O3 + 6H2O, hvarför det
användes som reagens på natron. —
Blyantimoniat, se Neapelgult. —
Antimonantimoniat, Sb2O4 (SbO . O .
SbO2), förekommer som mineral
(antimonockra) och erhålles
derigenom att antimonsyra eller
antimonoxid glödgas vid lufttillträde och
derigenom att salpetersyra får
inverka på antimonmetall. Det är
ett hvitt pulver, som förr användes
i medicin och för närvarande till
gul glas- och porslinsfärg samt i
glasyrer.
Antiseptiska medel (medel mot
förruttnelse) benämnas sådana
kemikalier, hvilka motverka
förruttnelse och jäsning, genom att göra
ferment overksamma eller döda
organismer (jästsvampar, bakterier
o. d.), som förorsaka jäsning och
förruttnelse. Allmänt använda
sådana medel äro: svafvelsyrlighet,
till svafling af öl- och vinfat;
borsyra (se Aseptin); alkohol, till
konservering af anatomiska och
zoologiska preparat; karbolsyra, till
injektion af lik på anatomisalar (detta
ämne, som ingår i rök, hindrar rökta
matvarors förskämning); ättiksyra,
salicylsyra, nejlikolja, tymol (eller
i allmänhet fenoler), kolsvafla,
arseniksyrlighet (numera förbjuden)
samt metallgifterna
qvicksilfverklorid, klorbarium och kopparvitriol (för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
