Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färgstofter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Galla, kristalliserad—Gallsyror
tränga i blodet och orsaka gulsot.
Gallan har giftiga verkningar samt
minskar hjärtverksamheten och
respirationen, och gallsyrorna upplösa
blodkropparna. Dess funktioner äro
ännu icke fullt utredda. Man
anser dess hufvudsakliga betydelse för
matsmältningen bestå dels i
befordran af resorptionen af fett och
ägghvita, dels i förhindrande af
förruttnelseprocesser i tarmarna. Gallan
kan icke sönderdela fett, men löser
fria feta syror, och denna lösning
har egenskapen att med fett gifva
en emulsion, hvarigenom gallan
befordrar fettets gång genom
tarmarnas villositeter. Ägghvita och
peptoner fållas af galla, och fällningen
stannar på tarmväggarna, der den
löses af pankreassekret. Till följd
deraf hindras ägghviteämnena att
i osmält skick lemna tarmkanalen.
Gallsyrorna ha antiseptiska
egenskaper och hindra derför de
förruttnelseprocesser, som eljest
tvifvelsutan skulle inträffa i tarmarna.
Galla, kristalliserad,
benämnas kristaller af gallsyrors
alkali-salter, hvilka kristaller erhållas, om
alkoholextrakt af galla blandas med
eter och lemnas i slutet kärl. Man
får förr eller senare halfrunda bållar
af färglösa prismer.
Gallfett. Se Kolesterin.
Gallfärgämnen. De pigment,
som orsaka gallans färg, äro föga
bekanta, till Sina kemiska
förhållanden. Bäst kändt är det röda och
kristalliserande bilirubinet (C16 H., 8
N2O3), som är olösligt i vatten,
men lösligt i kloroform. Det har
svagt sura egenskaper och ger med
starka baser salter. Alkaliska
lösningar af bilirubin uppsupa syre
ur luften och färgas gröna af
biliver din (C ± q H x 8 N 2 O 4), antagligen
samma ämne som finnes i grön
galla. Om en lösning af bilirubin
i alkalisk vätska försättes med
salpetersyra, som innehåller
salpeter-syrlighet, så försigtigt att de bägge
vätskorna bilda tvänne lager,
uppstår vid beröringen en grönt
färgad ring, som förändras till blå,
violett, röd och gul, Gmelins
gall-prof. Gallfärgämnena antagas med
stor sannolikhet hafva uppkommit
af blodets röda färgämne.
Gallipot [-på], harts af franska
barrträd.
Gallisering. Se Vin.
Gallium, ett af Lecoq de
Boisbaudran 1875 upptäckt metalliskt
grundämne, som till mycket små
mängder förekommer i vissa
zinkblenden. Metallen är silfverhvit,
lättsmält, smpt 30°, synes ej vara
flyktig vid ljus rödglödgnings!)etta,
eg. v. 5,96. Den är hård, kristalli«
nisk, men kan hamras till böjliga
bleck samt löses lätt i syror,
kalilut och ammoniak. At.v. 69,9 = Ga.
Med klor ger gallium tvänne
klorider, GaCl2 och GaCl3. Oxiden,
Ga2O3, är ett hvitt pulver, som
delvis synes reduceras i vätgas. Med
syror ger deri färglösa salter, bland
hvilka galliumalun,
NH4Ga2SO4 + 12H2O,
är isomorft med vanligt alun.
Gallsten, konkretioner i
gallblåsan och lefvern, bildar vanligen
nötstora, släta, rundade eller
mångkantiga stycken, som i de flesta fall
bestå af kolesterin, men ofta äfven
(i synnerhet hos kreatur) af
biliru-binkalk.
Gallsyror, de egendomliga
syror, hvilkas natriumsalter utgöra
gallans mest karaktäristiska
beståndsdelar. I nötgalla finnas tvänne sådana
syror, glykokolsyra (C27H43NO6)
och taurokolsyra (Ca 7 H4 5 NO 7 S),
hvilka hos olika djur förekomma i
olika proportioner. Glykokolsyran,
som erhållits kristalliserad, bildar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
