Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kli ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■ ■ ■• -’I
Klor
211
mjöl), som utröres med vatten,
hvarefter blandningen i en tunn stråle
och under ständig omröring
ingju-tes i varmt vatten. För ökandet
af dess bindande förmåga kan man
tillsätta lim vatten. Andra slags
klister kunna beredas med rågmjöl.
För att hindra klistret att surna
kan man till detsamma sätta
alunlös-ning, kreosot, benzin o. d. Genom
att tillsätta aloe eller afkok på
målört kan man förekomma att de
klistrade föremålen angripas af
insekter. Någon gång lär man för
samma ändamål använda
arseniksyrlighet, hvilket icke är tillåtet
och kan medföra vådliga följder.
Klor, icke metalliskt grundämne
af saltbildarnas grupp, upptäckt
1774 af Scheele, förekommer i
naturen allmänt och ymnigt i förening
med metaller, företrädesvis natrium,
kalium och magnesium. Klor
erhålles af klorvätesyra, genom dess
upphettning med mangansuperoxid
eller brunsten (4 H Cl + Mn O 2
= MnCl2+Cl2 + 2H20). Den
bildar en gulgrön (namnet klor
kommer af grek. Moros, gröngul) gas af
intensiv lukt och angriper, äfven i
mycket förtunnadt tillstånd,
andningsorganen. Genom afkylning och
sammantryckning kan gasen förtätas
till en gulgrön, mycket flyktig
vätska. Klorgas brinner icke, men
åtskilliga ämnen tändas och brinna
deri, t. ex. fosfor, antimon och
vismut. Äfven en vaxstapel brinner
i klorgas, men med liten, röd och
starkt sotande låga. Gasen är tung,
af eg. v. 2,45, och uppsamlas derför
lämpligast i torra flaskor, i hvilka
den inledes vid bottnen. Den tunga
gasen uttränger då den lättare
luften. Af vatten löses gasen och ger
en gul vätska, Morvatten, med
gasens lukt och egenskaper. Genom
vattens mättning med klor vid låg
temperatur kan man erhålla ett
kristalliserande hydrat (Cl2 -f 10H2 O).
Klor har mycket stark frändskap
till metaller och väte, förenas
direkt med de flesta metaller till
saltlika föreningar, klorurer och
klorider; med väte förenas den icke i
mörkret, men ögonblickligen och
med explosion, om blandningen af
bägge gaserna utsättes för belysning
af solljus. Föreningen med väte
bildas mycket lätt vid inverkan af
klor på vätelraltiga organiska
ämnen och på vatten vid närvaro af
kroppar, som hafva stark frändskap
till syre. Till följd deraf verkar
klor vid närvaro af vatten som ett
mycket kraftigt oxidationsmedel.
Ännu kraftigare oxiderar klor vid
närvaro af alkaliska vätskor. På
klorens starka frändskap till väte
beror dess egenskap att förstöra de
illaluktande gaser, som bildas vid
förruttnelse, och att bleka
växtfär-ger. Klorens at. v. är 35,5 och
tecknas Cl. I föreningar med väte
och metaller är klor ett enatomigt
grundämne, men i föreningar med
syre kan den vara 1-, 3-, 5- och
7-atomig.
För framställning af klorgas i stor
skala användas stora och slutna kar
af sandsten, hvilka kunna upphettas
genom inledning af ånga. Den vid
klorberedningen som biprodukt
erhållna mangankloruren förarbetas
numera, i de flesta större fabriker,
på mangansuperoxid, Som erhålles,
om mangankloriirlösningen
sönderdelas med ett öfverskott af
kalkmjölk, hvarvid manganoxidulhydrat
utfälles, och en kraftig luftström
inledes i blandningen. Vid närvaro
af Öfverskott af kalk bildas då
småningom mangansuperoxid eller dess
kalksalt. Denna procedur benämnes
Weldon-proöessen. En metod att
framställa klor utan mangansuper-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
