Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lerjord ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lerjord—Likörer
245
valkning af kläde, förekommer i
jura- och kritfonnationen, men finnes
ej i Sverge. Piplera är en mycket
plastisk lera, som utomlands
forekommer i tertiärformationen.
Lerjord, metallen aluminiums
oxid, Al2 O3, forekommer i naturen
kristalliserad, såsom rubin (röd) och
safir (blå), eller i orent tillstånd
som smärgel. Genom glödgning af
hydratet eller lerjordsalter erhålles
lerjorden som ett hvitt pulver,
hvilket smälter först för knallgasbläster.
Den angripes föga af syror.
Lerjordshydrat är en hvit, flockig
fällning, som erhålles af lerjordssalter
och alkalier, karbonat eller lösliga
cyan- och Svafvelmetaller. Det är
lösligt i syror, kali och natron samt
har stor attraktion till färgämnen och
organiska ämnen.
Lerjordssalter.
Lerjordshydratet är en svag bas, som med syror
ger lerjordssalter, hvilka äro
färglösa, i vatten dels lösliga och dels
olösliga. De lösliga utmärkas af
en sötaktig och starkt
sammandragande smak. Vid glödgning
sönderdelas de och lemna i återstod
lerjord (dock icke fosfaten, silikaten
och boraten). Salternas lösningar
fällas icke af svafvelväte, men gifva
hvita fällningar af lerjordshydrat
med alkalier, karbonat och
svafvel-ammonium. Fällningen löses lätt i
kaustikt kali eller natron, och
lösningen förblir klar vid kokning,
men ger fällning vid tillsats af
klorammonium.
Leucin, C5 H, 0 (NH9) CO2 H,
amidokapronsyra, ett i små färglösa,
svårlösliga kristallfjäll
kristalliserande ämne, som bildas af
ägghviteämnen och hornämne vid
sönderdelning med alkalier och syror
eller vid förruttnelse.
Lifsluft, gammal benämning på
syrgas.
Lignin. Se Inkrusterande
ämnen.
Likenin, La/stärkelse, ett
kolhydrat, nC6H1005, som
förekommer i lafvar, särskildt i islandsmossa,
Cetraria islandica, hvarur det
erhålles genom den med sodalösning från
bittra ämnen befriade lafvens
kokning med vatten. Den hett silade
lösningen fälles med alkohol.
Likenin är i rent tillstånd färglöst,
luktlöst och smaklöst, sväller i kallt
vatten, löses i kokande vatten till
en slemmig, vid afsvalning
gelatinerande lösning, är olösligt i
alkohol och eter samt färgas af
Jodtinktur grönaktigt blått. Likenin
utgör hufvud beståndsdelen i
islands-mossgelé.
Likgift, Ptomain, Likalkaloider.
Vid förruttnelse af blod, kött och
ägghviteämnen bildas flere olika
alkaloider, som i allmänhet äro
mycket giftiga. Några af dem äro
flyktiga och påminna om koniin, andra
om kurare. De farliga
blodförgiftningar, som uppstå, om safter af
lik genom sår inforas i blodmassan,
tyckas dock icke framkallas af dessa
alkaloider, utan af ferment eller
bakterier.
Likstelhet. Muskler, som ej
erhålla tillopp af arterielt blod,
inträda i det tillstånd, som benämnes
likstelhet och består deri att
musklerna förkortas, ett fenomen som
åtföljes af koagulering af
muskelplasmat, uppkomsten af syror
(mjölksyra eller surt fosfat och kolsyra),
försvinnandet af muskelns glykogen
och uppkomsten af drufsocker. Vid
inträdande förruttnelse upphör
stelheten åtminstone till en del.
Likstelhet inträffar hastigare vid hög
temperatur än vid låg, hastigast vid
45°—46°.
Likvax. Se Adipocire.
Likörer/ sådana lösningar af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
