Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnopsykologi och kvinnlig logik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om hon därmed vunne vissa små förbättringar i sitt
lilla ansikte! Hon försäkrade, att hon gärna givit
hela sitt matematiska snille och rykte för att nå
en borgerlig kvinnas enkla kärlekslycka. Men — hon
visste att, om hon vunne den, skulle andarna icke
lämna henne i ro. Striden måste snart ha börjat igen
mellan snillets och hjärtats krav, den strid, som
sönderslitit hennes liv och hindrat henne att ge sig fullt
i någondera riktningen, utom under ungdomsåren,
då hon kvävde kvinnan i sig och sålunda vann en
full utveckling för sitt matematiska snille. Hon visste
själv bäst till vilket pris. Det var därför med stor
skepsis, Sonja Kovalevsky under sina sista tio år
behandlade kvinnosaken. Hon vidhöll frigörelsens
berättigande. Men hon var fullt övertygad om
nödvändigheten att ge sig helt åt endera livsområdet,
för att vinna kraft och ro. Hon kände djupt, att när
en kvinna, med hängivenhetens naturbestämmelse,
offrar denna för snillet, då blir hon en olyckligare, en
mer halvfärdig varelse än genom det motsatta offret.
Allt detta gjorde att Sonja icke hade ord nog starka,
för att beteckna kvinnosakskvinnornas ytliga syn på
livets alla invecklade problem, framför allt på detta,
som hon för sig själv funnit olösligt: att harmoniskt
förena sitt liv som kvinna med sin produktion. Det
var för henne självklart att det kön, för vilket
kärleken är och förblir livet i högsta mening, detta kön
kan aldrig, som helhet taget, hinna upp till det
manliga släktets intellektuella höjd.
Sonja Kovalevsky visste även att, ehuru Qeorge
Eliot, vid den omtalade torneringen med Spencer,
genom sina ord och sitt moderliga leende lockade
henne, Sonja — då kvinnosakens unga, brinnande
zelot — att hålla filosofen stången, så stod Qeorge
Eliot dock i grunden på Spencers sida. Hon ville
visserligen kvinnans frigörelse ur lagens tvång. Men
det betydelsefulla för henne var icke att kvinnan skulle
uppnå mannens nivå. Det betydelsefulla var att
kvinnan fortfarande skulle öva alla sina djupt bestämmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
